Därför fungerar inte utvecklande feedback

Jag får ofta höra att " här ger och får vi inte tillräckligt med feedback" och "jag/vi vill att vi blir bättre på att ge och ta utvecklande feedback". Det man oftast menar med detta är den negativa feedbacken - den som handlar om att vi vill uppmärksamma någon på ett oönskat beteende.

Många kurser och utbildningar finns det också som lär ut hur vi ska både ge och ta feedback – ändå verkar problemet kvarstå i de flesta organisationer.

Varför är det här ett så svårt och ändå viktig område? Ja för det första har vi människor ett grundläggande behov av att bli sedda, bekräftade och att utvecklas och växa. Här är feedback ett oöverträffat verktyg. Som barn får vi också feedback hela tiden, både positiv feedback och korrigerande (läs utvecklande) feedback. När vi sedan blir äldre glesar de här tillfällena ut.   

Det de flesta upplever som mest problematiskt är det vi brukar kalla för konstruktiv kritik, korrigerande, utvecklande eller negativ feedback. Det är ju också något som vi behöver men som kan vara knepigt både när det gäller att ge och att få. Varför fungerar det så dåligt? Jo, här är några av anledningarna:

Negativ feedback (kritik) fokuserar på problem, och något som redan har varit.

Det gör att man inte blickar framåt eller fokuserar på lösningar, utan fastnar ofta i diskussioner om vem som gjorde vad, hur man borde gjort istället och varför det var fel. Eftersom vi fokuserar på något som redan hänt är det ju också för sent att rädda upp just den här situationen. Detta bidrar till att mottagaren ofta hamnar i försvarsställning snarare än är mottaglig för feedbacken.

Den som får negativ feedback är inte beredd, och/eller har en dålig kapacitet för att ta emot den här sortens feedback

Man kan t ex se att personer som är duktiga, framgångsrika och ambitiösa generellt sett har svårare att ta emot negativ feedback. Orsaken till det är att de här personerna har en positiv självbild, och är övertygade om sin egen förmåga. När någon annan då hävdar motsatsen så stämmer ju detta inte med självbilden – och personen slår ifrån sig. En annan orsak till att mottagaren reagerar negativt är att man kanske inte är på ett "bra ställe". Ofta vet man ju redan att man gjort något mindre bra, och dagen kanske inte varit toppen. Att i det läget få "konstruktiv feedback" kan vara droppen som får bägaren att rinna över.

Den som ger negativ feedback är inte tillräckligt konkret och tydlig

Ofta tycker vi att det är så jobbigt att behöva ge negativ feedback att vi då tar det lite ”övergripande” eller pratar runt ikring kärnfrågan, istället för att gå rakt på sak. I det läget blir det svårare att förstå – och många gånger upplevs det otydliga som ändå mer kränkande då vi gärna läser in mer saker än vad som kanske var avsikten.

Det finns inte tillräckligt med förtroende mellan den som ger och den som får feedback

Om den som ger feedback inte har ett tillräckligt stort förtroendekapital hos den som tar emot kommer det som sägs heller inte att tas emot, utan bidrar sannolikt till att förtroendet sjunker ändå mer.

Detta är några av de hinder som alltså ska överbryggas för att feedbacken ska tas emot, och risken är dessutom stor att relationen skadas om man inte lyckas med detta. Vad är då lösningen - att sluta ge konstruktiv feedback? Nej självklart inte, och det finns väldigt bra sätt att komma runt den här problematiken. Mer info om detta kommer i ett senare inlägg!